Svensk ordbok 2009, webbversion
verb vinnlade vinnlagt, pres. vinnlägger
vinn|lägg·er●äv. lös förb. i formenlägga sig vinn
göra särskilda ansträngningar
för att uppnå visst syfte
komm.hon har alltid vinnlagt sig om noggrannhethan vinnlade sig om att visa respekt för andras synpunktervinnlägga sig om ngt/att+Vsedan 1504brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. vinläggia sik
Subst.:vbid1-391744vinnläggande,
vbid2-391744vinnläggning