Svensk ordbok 2009, webbversion

vinn`lägga sig verb vinnlade vinnlagt, pres. vinnlägger vinn|­lägg·er●äv. lös förb. i formenlägga sig vinn göra sär­skilda an­strängningar för att upp­nå visst syfte komm.hon har all­tid vinnlagt sig om nog­grannhethan vinnlade sig om att visa respekt för an­dras syn­punktervinnlägga sig om ngt/att+Vsedan 1504brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. vinläggia sik Subst.:vbid1-391744vinnläggande, vbid2-391744vinnläggning